I det dagliga livet som Hifihandlare blir man ibland en smula hemmablind. Samtidigt ... man lever i ett universum av märken, modeller, design, tester, YouTube-videor, enfaldig reklam, smart reklam, ren bullshit osv i all oändlighet.

Måhända anar man en viss mättnad efter 25 år och så är det nog, en enda slogan till med "redefine the art of hifi" och jag sparkar på en papperskorg ... Å andra sidan ... den där mättnaden är bra för mina kunder. Är man för lättrörlig och imponerad bara för att något är "nytt" så blir livet och lyssnandet en nervös väntan på nästa...och nästa ...

Alltnog. Med erfarenhet så har man då betydande koll på hur saker låter. Ni vet den där ibland irriterande känslan man får när någon tittar på en förstärkare med locket av. Ser vilka transistorer som används, hur effekten är angiven, vilken nätdel som används och i slutänden var den är tillverkad och en prislapp till slutkund. Och dom berättar ungefär hur den låter. Och varför.

Samma med en högtalare. Byggmaterial påverkar ljudet, delningsfiltrets konstruktion och kvalitet, valda element, var är den byggd och vad kostar den till kund? Med förvånande stor precision kan man beskriva vad som kommer låta, hur högt den kommer på välljudsstegen. Om den sedan är klädd i nappaskinn eller utformad som 4 romber på höjden och sägs vara just "the speaker that redefines ..." Bullshit alltså, vanligtvis men inte alltid, man har aldrig hela bilden ned i detalj. Och nota bene - den behöver inte alls vara dålig på något sätt. Kan mycket väl vara värd varendas krona. Men beskrivningen, hyllningarna, det helt unika bla bla ... är mestadels bla bla...

Här i butiken pågår ständigt en diskussion om olika högtalarmärken, hur de låter, vad man hört, när man hörde det, hur var rummet vid det tillfället osv. Var det 15 år sedan i en butik som fortfarande använde högtalarväxel och ställde högtalarna på rad med varannan ... eller på en mässa med kala rum och extrem bummelbas. Vi här vet alla att sådant spelar in. Om den diskuterade förstärkaren kördes med en Audiovetor med 10 år på nacken får man virtuellt lägga till lite bas, åtminstone går det ej att bedöma basförmågan på förstärkaren om det var högtalaren som användes. En sanning i den här butiken. Hur det är med Audiovector nuförtiden vet jag inte, ryktet säger att det är bättre. 

McIntosh är en annan obegriplighet. Stora, tunga ... och förvånansvärt svaga. Någon som äger en sådan maskin vägrar rätt av att förstå vad man pratar om. Alla som kommer in här i butiken och får lyssna på en stor, tung, designad blågrönt inbyte hör omedelbart vad som händer på en golvhögtalare om man växlar till något annat. Det är inte vår likör men det är många andras och prylarna är välbyggda och omtyckta och vi tar dem gärna som inbyte. De nya ägarna lyssnar sällan innan de hämtar upp dem. Praktiskt. Ända tills de *frågar* vad man själv tycker om dem. Då blir det ju jobbigt.

Vad kokar denna omständliga inledning ned till då? Jo, att Carlsson har ganska bra koll. Åtminstone på vad som gillas och inte. Och varför. I min värld finns massor av bra högtalare och bra elektronik. Många av dem säljs inte av Hificonsult. Det vore fjantigt att hävda något dylikt. Jag får ibland en känga på internet att bara hävda mina prylar, att de är bäst, allt annat är sämre.

Så är det inte och så har det aldrig varit. I 25 år har jag såklart pratat för mina saker men inte dissat allt annat. Exemplen ovan innehåller ganska sakliga invändningar. Som kan demonstreras. Det kan fortfarande passa andra. Men det är alltså inte min likör. Och det kan jag säga och stå för. Inte konstigare än så. Att några i denna era av lättkränkta internet-män får tuppjuck får jag leva med.

Till ämnet för dagen då. Accustic Arts POWER III är företagets enklaste förstärkare. 220W, byggd i Lauffen, Tyskland, en kåk med 7-8 man som gör fantastisk elektronik utan att för en sekund vilja tillverka en massproducerad allt-i-ett förstärkare i Hegel 90-klass eller Marantz 60N eller ens en Audio Analogue för 60 000kr. Den sistnämnda för övrigt välljudande europabyggd favorit här i prisklassen.

Hos Accustic Arts har man en annan syn på produktion. Det är handpåläggning, omsorg om detaljer och ganska fjärran från tanken om största möjliga antal produkter i varje Batch för att kunna sänka priset maximalt. Någonstans finns det såklart en naturlig gräns. Om åtta man sitter och handbygger en enda förstärkare åt gången torde priset hamna uppåt en miljon. Men tänket är hög kvalitet, lugnt tempo och god service.

Accustic Arts POWER III är en no nonsens integrerad klass AB-förstärkare med vanlig toroid nätdel. Priset till kund är 179 000kr. En bra men Basic DAC sitter som standard. Med Basic menas att en Merason Reuss för 57 000kr gör jobbet bättre. Men knappast något enklare. Där någonstans kan man höfta mellan "bra" och "Basic" :-)

En digital streamer plus en t ex en USB-kabel och du är in business med streaming.

Ljudet då? Man *kan* dela upp det i register, ungefär som följer:

Diskantområdet är friskt, fritt från grått dis med utmärkt klang (iden mån man kan prata om klang högst upp). Man kan likna det området med andra bra förstärkare, typ Luxman 700-serie försteg-slutsteg, eller DÁgostino Progression. Det kan sägas vara likt Octave V80 SE men inte lika tjusigt. Viktigast: man sitter inte och *lyssnar på diskanten*. Ni som hört olika Dynaudiomodeller vet vad jag pratar om. Diskanten är stendyr, stenbra men lyser och märks hela tiden, titta på mig, titta på mig... God integrering i POWER III alltså.

Mellanregister: Här är det också nyktert utan vare sig mjuk sås eller hårda spikar. Melanie De Biasio är hänförande nära i inspelningen "with all my love". Du har all svärta i bakgrunden ända tills det knakar i pianostolen eller händer något långt bak i lokalen. Greta Van Fleet har en låt som heter "Heat Above" och det är jädrans i mig fullt ös och på en enklare förstärkare krymper lätt materialet ihop, det blir jobbigt att lyssna, lite tunt och ansträngt när allt skall ut samtidigt. I POWER III expanderar allt, den klarar den omutliga basanslaget, sångerskans stålstabila alt på klockrent turboläge blandat med elektriska och akustiska gitarrer med något som låter som en mycket påskruvad Hammond ovanpå alltihop. Lägg till lite körande ... allt reds ut och återges trovärdigt, explosivt och samtidigt lite med vänster hand. Var det allt? frågar maskinen...

Basområdet: Här kan man gör en direkt jämförelse med två förstärkare jag känner väl. Burmester 956 eller 032 samt AVM A 6.3. Burmestrarna har en skyhög dämpfaktor, det startar och stoppar omutligt, ger en känsla av knall i lägre mellan-övre basområdet. Väldigt kul i många år. Sen kom AVM och lät bättre och den mest lyckade av modellerna var A 6.3 eller A8.3, den senare med rör i förstegsdelen. Denna jämförelse tjänar alltså inte till att se ned på sådant jag sålt under många år. Alla nämnda är utmärkta produkter. Men POWER III är ännu lite bättre. Vid en ganska direkt jämförelse, ffa med AVM, så är POWER III mer dynamisk, renare i ljudet, upplevs större och kraftigare. AVM låter en smula nedtonad, säkert medvetet, något nedbländad. Folk gillar ju det där, det skall låta "musikaliskt". Ni som varit med mig länge vet vad jag tycker. Sådana djur finns inte. Det är *musiken och musikerna* som skall vara musikaliska. Och själva *inspelningens kvalitet* skall kunna ÅTERGE det. Inget annat... Det är alltså bara i jämförelse med en POWER III som man kan ana tendensen hos 6.3:an.

På det sättet beter sig alltså Accustic Arts POWER III som en dyrare förstärkare. man kommer längre. Öppenhet, den svarta bakgrunden, förmågan att hantera mycket på en gång och en strävan att förmedla, inte förlåta, att återge naturtroget (inklusive dynamiska jävulsförlopp...), inte försköna eller dämpa ned. Stampa taken och dylikt orkar jag inte ens ta upp. Finns det på inspelningen kommer det igenom med en POWER III. Finns det inte så tillverkar den ingen skum brittisk rytmik på egen hand...

Ovanstående förtjänster är ovanligt att hitta i en produkt för 179 000kr

Ovanstående intryck spelade på Qln Prestige 5. Det är ingen lättdriven duvunge utan en fullvuxen fullregister. Och en utmärkt match med en Accustic Arts POWER III.

Nu vet ni varför de inte gör en prispressad - i deras ögon - halvmesyr för 50 - 100 tusen.