Nu har jag levt med de här pjäserna en vecka och det hela börjar sätta sig. Injusteringen är inte riktigt som med vanliga dynamiska högtalare. Konstruktionen ger en basåtergivning som är enklare för rummet. SoundLAB:s princip med hög elektrostat ger också möjlighet att både resa sig från fåtöljen och röra sig bakåt utan att diskantområdet slocknar. I butiken åker vi ju ofta "tåg" med två lyssningspositioner på linje. Med SoundLAB låter det lika bra på båda positionerna.

Så lite annorlunda är det. Frågan med en elektrostat utan delningsfilter och utan separat baselement (och någon jädrans sub är ju inte aktuellt här vilket ni vet vid det här laget...) var ju hur mycket bas man kan få ut. Erfarenheten från Magnepan 1.7 och 3.7 och förr i tiden Apogee var ju att bas är akilleshälen. På nätet veckan vi postade en bild på inköpet så kom också flera kommentarer att de hört dem på några mässor i Sverige och att de låtit ljust och dåligt. Det vore ju en riktig skräck för ett par högtalare i prisläge 775 000kr nya och nu butiken 395 000kr som 20 mån begagnade. Högtalare utan bas är ren och skär skräckfilm...

Vad kan man säga mer om dem ... jo, de är verkligen stora. 8:an i namnet betyder 8 fot vilken blir ganska nära 230 cm i höjd. Det finns en elektroniklåda på baksidan som sätts med 4 bult. Den innehåller det som behövs för att sätta spänning på filmen. Här kan man justera basen i några olika steg, jag landade på + 3dB. Man kan också ställa övre registren något, då högtalarens grundkonstruktion naturligt ger några dB extra i hela mellanregistret sattes detta vred efter några lyssningar på ca minus 10%. På elektronikpanelen sitter också en skruv för bias. Den reglerar endast högtalarens känslighet. Skruvar man för högt poppar det om membranet, för lågt så får förstärkaren jobba i onödan. Man skruvar upp tills det börjar knastra, vrider tillbaka tills det är tyst - klart.

I början ställde jag dem som paneler brukar stå. Riktade rätt fram, lagom brett isär. Diffus klang parat med nasala förkylda sångröster, basen underlig och "poppade" när vi drog på en del. Efter två dagar stannade det vid panelerna ca 30 cm från sidoväggen (panelhögtalare har nästan obefintlig spridning i sidled om man här tänker på 1:a reflexen, likaså breder inte basen vid panelen ut sig i 360 grader som på en dynamisk högtalare) och alltså bredare isär samt invinklade så att man kikar på panelerna i ungefär samma vinkel som t ex Martin Logan rekommenderar, alltså panelen som är vänd åt dig ca hälften av hälften av bredden. Eller 25% in på panelen om man tänker i procent. Nu hände det grejer.

Basen först då. Detta är en fullregister. Vid mätning i lyssningsplats så är 25Hz med och lirar, kanske 3-5 dB ned. Inga stora pucklar eller dalar. Liten förhöjning vid 700 Hz som kan bero på vad som helst i rummet. För koll spelar vi några vanliga kontrollåtar.

Yello: Stay

En bra testlåt utan att vara extrem. Basen efter ca 20 sekunder innehåller bastoner som knappt hörs på de flesta lite mer modesta anläggningar. På andra skakar stolen en smula. Här skakade stolen...

Dominic Miller: London Paris Cardiff

Här är tricket att kunna följa basens alla toner lika i nivå, de lägsta tonerna på introt brukar vara väldigt blyga i många anläggningar. På 845:an levererades bastonerna med rätt snäpp i anslaget och en generös varm ton som satte lampor och annat i vibration.

Cecile Verny: The wild hearth of the world

Introt är ett suveränt stycke hifi-test! Bastrumman anslag kan låta som kastrullock, som träklapp, som ett rullande åskväder eller som en bumling dump med eko ... Man vet att det är rätt när anslaget har kraft och samtidigt ett tydligt trumskinn-ljud med följande baston som slår dig i magen och sedan ett torrt eko. Det är ett av de mest utslagsgivande passagerna. Vi injustering kan det börja som "pjupp", övergå till "FLOOMP-HUMP" innan du hör skinnet, attacken, den korta bastrycket och torra ekot.

SoundLAB 845 har en fantastisk ren och djup bas. I den mån man tycker den är något tillbakadragen så är man förmodligen mest van vid typen JBL papperskon. Fett, imponerande, lite runt i kanten. På 845 är basen verkligen ren och precis. Och som sagt ... fullregister. Hur kul som helst!

Lyssningsintryck, audiofil tomtemössa på!

Återgivningen av dessa bjässar var en oväntat trevlig upplevelse när de väl kommit på plats. Känner jag mig själv så kommer det fortsätta att knuffas, provas osv, det ligger i sakens natur. Men nu står de tillräckligt bra för att kunna bli imponerad av.

Vad är då annorlunda jämfört med andra högtalare och med de bättre riggarna vi har i butiken?

En högtalare utan delningsfilter ... ger en naturlighet över hela registret som påminner om QLN:s bättre modeller. Om jag skall nämna några skillnader - allt här i livet handlar ju om plus och minus och även här finns saker de två gör bättre eller sämre var för sig.

En avslöjande favorit är såklart Melanie de Biasio: with all my love

En kul inspelning och ni som hört den känner till att man hör henne andas, munnens rörelser men även pianoknirr och pedalerna ljud i flygeln. Lokalen är stor, det är ett behagligt mörker bakom hennes röst. Vi är vana vid att få henne i nästan naturlig storlek, 5-6 meter bort, ekot av den stora lokalen bakom. I SoundLAB 845 blir rösten större. Det är förmodligen en naturlag med paneler som är 2,5 m2 stora. Första gången kändes det lite diffust. Andra gången föll det på plats... även lokalen bakom växte enormt och klon i det hela ... är att du mer än på någon annan högtalare jag lyssnat på de senaste 10 åren kan dissekera lager på lager, eko som klingar av mycket längre in i det svarta än förut. Mäktigt! Förmodligen har detta med membranets tjocklek att göra, eller tunnhet är väl ett bättre ord. En tjugondels hårstrå tjockt! Om man pressar ihop membranet till en liten boll så väger det mindre än luften det ersätter i volym! Spoky...

En svårare låt kan vara Nora stads favorit, Tool:Invincible

12 min lång och en vindlande resa genom ljudlandskapet och grejen är trummisen... Att spela den här riktigt högt är en plåga i fel system. Och en njutning i rätt. Med QLN REF 9 där vi öst på ordentligt sitter allt som en spik... spikpistol :-) Bas, dynamik, attack ... man orkar lyssna 12 minuter och känner att jisses ... en upplevelse!

I SoundLAB 845 kan man spela högt. Dynamiken är där om än inte med samma skarpa kant i anslaget, allt låter lite mer städat, samtidigt svettas inte högtalaren alls, den bara återger, ovant. I sista tredjedel av låten släpps trummisen fram i perioder i full frihet och plötsligt hör man något nytt. Det är i basområdet och det är när bastrumman kickar i något jag inte vet vad det kallas men tänk vanlig bastrumma som kör dubbelslag och ibland på hårdrock så går dom igång med en väldigt snabb serie som då borde vara fyra gånger så snabbt, någon form av kvadrupel-kick. Här hörs plötsligt något annat ännu snabbare, åtta? Reptilsnabbt men tydligt. Och jag har aldrig hört det förut, förmodligen för att det flyter ihop, dynamiska baselement, annat rum med basresonans i närheten, orsakerna kan vara många. Men kul att upptäcka nya saker i kända inspelningar.

Vi måste ju också spela vår Jean Guillou från Saint Ustache-kyrkan: Toccata and Fugue in D Minor, BWV 565 

Ett stycke vi spelat många gånger och det är prövande. Crescendon på orgeln där organisten har stora accord och med fullt blås blir lätt too much, hårt och jobbigt. Samtidigt vill man spela basen så den känns i de djupa partierna. SoundLAB 845 excellerar på detta stycke! Basen - vi tar den igen för att döda tankarna om att detta är en "ljus" högtalare - får stolen att vibrera. Precis som det skall vara. Med en del dynamiska högtalare och med rummet som hjälp kan det bli "häftigare". Här är basen dock så ren och med så lite rumshjälp att man får en mer naturtrogen bas. Men ända ned går den! (eller i alla fall till de angivna 25-26 Hz)

Vad som sticker ut är upplevelsen. Dels av att kunna lyssna med spjällen fullt öppna utan att orgelpiporna skär sig men man hör mycket tydligt hur stor kyrkan är och att det verkligen är över 30 meter till tak! Helhetsupplevelse de luxe!

Vill också nämna något om tekniken i högtalaren. Om man spelar för högt särskilt med transientrik baskagge el dyl så "poppar" högtalarna med ett ljust lite krispigt ljud. Då är man dock på höga volymer och man sänker volymen ett eller två steg och det hela upphör. Bra att veta är att membranet inte tar någon skada alls av detta. Men van som man är vid dynamiska element tror man att det värsta skall hända, brända talspolar och annat. Så icke här.

Kringutrustning:

Accustic Arts referensförsteg PRE V 305 000kr

Accustic Arts AMP IV slutsteg 355 000kr

Merason DAC Reuss 57 000kr

SOtM streamer Ultra 25 000kr

SOtM SPS 500 nätdel 11 000kr

SotM Switch 14 000kr

Transparent strömrenare Powerwave 37 000kr

Transparent Referens Powercord 4 st a 25 000kr

Transparent Reference högtalarkabel kalibrerad till AMP IV 150 000kr

Transparent Ultra balanserad signalkabel 54 000kr

Transparent USB digitalkabel 7 900kr

Transparent Ethernetkablar 2 st a 7 900kr