Shopping Cart
There are no more items in your cart
- 2 likes
- 1725 views
Vad menas då med ”bio i två kanaler”?
Det kanske är en generationsfråga. Historiskt så började ju vanlig stereo med 2 kanaler på 60-talet. Tidiga inspelningar gjorde en poäng av att det var just stereo, Bas enbart i vänster högtalare, gitarren enbart i höger ... ganska kul.
Längre fram mer realistiska inspelningar och i takt med att elektronik och högtalare blev allt bättre och fick mindre egenljud så börjar det höras både realistisk djup och bredd vid avlyssningen.
Sen kom 90-talet och DVD, Blu ray, bio i 5, 7, 11, 13 kanaler... Under en period var det status att ha en proj i taket, motordriven duk, gråa väggar (färgindex) och röda plyschfåtöljer med mugghållare a la bio. Skulle det bli bra kostade det skjortan.
Sen kom plasma och LED och allt vad det heter och BILDEN blev det viktiga. Den skulle också vara så STOR som möjligt. Nu pratar vi mainstream, allmänna medvetandet. Till skillnad från när undertecknad växte upp och köpte stereo före soffa i lägenheten så inreder idag killarna med jättebild och en bioutrustning. Man hittar det där på samma varuhus.
Under tiden ... blev vanlig Hifi en liten randhobby i periferin. Kom helt i otakt med allt det andra. En hel generation och lite till som växer upp med tuff bilstereo och sedan jättebild och bioutrustning. Som vanligtvis downsizeas när man blir två och eventuellt tas bort helt när man blir två som får små människor. Inga konstigheter, Prioriteringar både tids- som ekonomimässigt.
Fast ... när vi växte upp och var små så fanns alltid en stereo. Trots att vi också var små människor... Nåja, det kanske är en annan historia.
Min poäng är att nu är det allmänna medvetandet inriktat på bioanläggning. Om man så på grund av ett besök i en hifi-butik eller av orsaker som har med sambo eller barn att göra behöver krympa anläggningen så blir man kvar i bions tankevärld. Den värld där man anger avstånd till bakvägg, justerar tidsdomän, läppsynk, frekvenskurvor osv. Behövs mer av något? Öka i den digitala domänen. För lite bas? Köp en subwoofer till.
För ögat ser det ut som följer: En skärm mitt på väggen. En IKEA mediabyrå 3 platser bred som man kan gömma utrustningen i. Ett par högtalare som står nära bakvägg straxt till höger och vänster om skärmen.
Bio i två kanaler. I värsta fall med en bioförstärkare som källa (ni vet säljsnacket om ”den låter bra även i 2 kanaler”...) I ännu värre värsta fallet en subwoofer på golvet eller i ett hörn.
Det där låter i princip aldrig bra.
I vår gemensamma ganska lilla bubbla av hifi-folk är ovanstående inga problem att känna igen och förstå. (även om inte alla är eniga) Men om det nu inte låter så himla bra? En och annan vill lösa problemet med att köra en DSP och försöka trolla bort fel placering och ekande kala rum. Man kan köpa massor av sådana lösningar. Ytterligare andra är enfrågepartister, akustik är allt. Viktigt och ibland nödvändigt men det löser absolut inte lyssning medelst bio i 2 kanaler.
Och kunden själv då? Vilken hjälp får han när han varit och lyssnat på en hifi-mässa och vill ha ett bättre ljud? Vart går han för råd? Fråga på forum får som vanligt 10 råd som är bra, 15 råd som är fel och 8 råd som är obegripliga. Men alla är ganska tvärsäkra.
Han går i stället till en butik. Har han otur så möter han någon som bara säljer produkter.
”Den här har en rapp bas och bra drivförmåga så det kommer bli bättre än din bioförstärkare där ju nätdelen måste dela på 7 kanaler”. Dessutom ... tada! Så är det ju en *ATOMIC*!!! Det innebär att du är med i gamet, har det som gäller, går aldrig fel!
Kunden köper en stereoförstärkare (i bästa fall) för mer pengar än han hade hoppats, går hem och inbillar sig att det blivit bättre. Dessutom ... han har ju en *ATOMIC* !!!
Så himla mycket bättre blev det kanske inte så ny fråga på forum. Nu kommer såklart råden att just en ATOMIC trivs bäst ihop med högtalarna UNIVERSUM. Det vet ju dom som har ATOMIC, de flesta kör UNIVERSUM ... Jaha, kan ju inte vara helt fel alltså ... Iväg och köp ett par UNIVERSUM, produktsäljaren bekräftar såklart att man skall ha ett par sådana om man har en ATOMIC. Hem och ställ dem på samma ställe.
Sådär går det på och efter en väldans massa investeringar och sökande beställer han kanske ett hembesök av undertecknad.
Och det är nu det kan gå på två sätt ...
Först ett klargörande.
Vi lever i den andra världen. En värld där de prylar man har skall andas naturligt. Där källan (streamer/CD/Vinyl) skall vara så högupplöst och ”ren” från allt tjafs som möjligt. En vinylspelare skall alltså helst vare sig kunna spela 9 skivor i sträck eller ens ha automatisk pick-up ned med följande lyft och retur av armen. Ännu värre ... inbyggt phonostage alternativt vinylspelare med blåtand, stön ... Då betalar man för fel saker. En CD-spelare skall inte kunna lagra 16 skivor i en karusell, den skall inte ha volymkontroll och den skall helst väga mer än 5 kg. En streamer skall inte ha en skärm som en fritids-TV, inbyggd DAC eller - kanske framförallt - inte en volymkontroll. Om den inte kostar som en streamer, separat DAC och ett separat försteg. Allt annat är genvägar. Den tillverkare som är superduktig på Streamers lägger förmodligen till en standardlösning på försteget eller ännu värre på en enkel volymkontroll. (men det är ju en Alps...)
Förstärkningen kan ju ske på många olika sätt och ett bra sätt är att skippa allt vad tonkontroller heter. Alltså en ren förstärkare, oavsett om det är försteg – slutsteg eller en integrerad förstärkare. Hela raddan av förstärkningsprinciper kan vi lämna därhän. Klass A, klass AB, Klass D, rör eller transistor. Allt det kan bli en egen mycket lång historia men viktigast är att alla kan ge ett suveränt ljud om man tillåter prislappen att klättra. Det är inte förstärkningstekniken i sig som sätter gränsen.
Högtalare så. Den viktigaste produkten i hela kedjan. Den som låter mest olika sinsemellan olika produkter och tekniker. Även här kan man ganska mycket strunta i vilken princip som används. Dynamiska element (papper, kolfiber, keramik, polypropylen, beryllium, aluminium osv) eller elektrostatiska eller magnetostatiska. Hornladdat, sluten låda, kvartsvågspipa, basreflex, open baffel, rundstrålande ... det finns många sätt att göra en bra högtalare på.
Kablar som ju i vår värld är en viktig del av anläggningen skall utan undantag vara klangneutrala. Att använda kablar som tonkontroller eller räddare av mörkt eller ljust och vasst ljud i anläggningens komponenter hör 90-talet till.
Ovanstående sammantaget gäller alltså om de som tagit fram produkterna gjort det för att få fram så mycket Hi Fi som möjligt. Alltså en återgivning av vad som finns på källmaterialet.
Så fort du böjar tänka i banorna av ”den låter ju bra på musik ... också...” har du en produkt som inte är tillverkad för musik och Hifi och då kommer den inte att spela på rätt sätt.
Så fort du lockas av ”JBL-ljudet från the golden age of Hifi”, vanligtvis 70-80-talets ljud med feta pappersbasar så har du köpt hem ett *sound* vilket är något annat än Hifi.
Så fort du inser att du köpt för små högtalare (alla sa ju att stativhögtalare ger en suverän rösthantering och är en mycket smartare högtalare än de stora golvarna, dessutom billigare ...) börjar du måhända leta en lösning som innebär att addera nya högtalare till systemet, typ subwoofer. Vilket i de allra flesta fall inte kommer lira ihop. Men det är standardlösningen för flertalet. En och annan förvirrad hifi-journalist inräknad. Ett resultat av den rådande allmänna orienteringen att man lyssnar på bio fast i två kanaler som något helt naturligt.
Ok, åter till hembesök alltså.
I den bästa av världar *hör* kunden vad som händer när jag flyttar ut högtalarna från bakväggen, breddar en meter och dessutom tar ut soffan man lyssnar i en 30-40 cm från väggen. Då är vi på rätt spår.
Om det däremot mest blir ”det är du som är proffs, vad tycker du?” så kommer man ingenstans. Då är omändringen inte värd något.
Men om kunden är på banan kan man fortsätta. Ligger där en Supra åsklist med överpänningsskydd (det gör ju nästan alltid det ...) så hör han också vad som händer när man tar bort den och ersätter med en Furutech TP60e. Eller – beroende på anläggningens kaliber i övrigt – en Transparent Powerwave.
Men det är den första flytten som avgör allt. Hör kunden vad som hände eller inte?
Sen kan man byta fötter under högtalaren beroende på golvet, demonstrera vad som händer när man tar bort förstareflexen med något enkelt hjälpmedel (kudde eller filt) osv. Kort sagt allt det som hör till Hifi-kunskap och en massa års erfarenhet. Lägg till en mätning av rummets basresonanser och vi börjar närma oss.
Frågan är nu hur man skall marknadsföra detta? Det går ju bra, jag gör massor av hembesök men man blir en smula frustrerad att grundkunskapen är så dålig. Biolyssning i två kanaler är en form av branschstandard hos majoriteten av de säljställen som också säljer bild. Och de är störst.
Några ord också om DSP, alltså digital rumskorrigering. Det är en lösning som kan ordna till ett eller två problem, typ basresonans och reflexer. Men det skapar minst lika många, framförallt ett konstgjort syntetiskt ljud. Vi har provat detta vid många tillfällen, även i våra egna lyssningsrum. Alla system är beskrivna som superiora pga några inneboende algoritmer eller mer datakraft eller att skaparen bonat studiogolvet under tiden Beatles gjorde sin sista platta i London ... Och det där är ju lätt att bli imponerad av. Mikrofonen är en Super de luxe kalibrerad i vakum, byggd i titanlegering, programmet är state of the art – i välljudets tjänst! Ditt lyssningsrum blir ”behandlat” och ”perfekt”.
Jo, tjena ...
Om jag kommer på hembesök efter en sådan ”behandling” finns ju väldigt lite att göra. Flytta högtalare till bättre plats? Jösses, nej, då måste ju allt göras om. Byta kabel till något som ger mer stuns i basområdet? Samma visa. Och du som lyssnare har samma problem om du byter utrustning eller högtalare. De senare lär ju ha annat omfång eller princip och kommer inte fungera på samma plats.
Några ord om akustikreglering.
Man kan ju på ett sätt aldrig vara emot att fixa rumsakustiken. Men om man har det som någon form av ”detta är det enda som gäller” så kommer man ju missa mycket välljud och förmodligen lägga pengar på ibland onödiga åtgärder.
I min värld så börjar man alltid med att placera högtalarna. Man tar helt enkelt reda på var de sjunger bäst och i samklang med rummet. Inte alltid är det en bra placering ur ett vardagsperspektiv, de kan hamna för långt ut, framför ett par franska fönster som används som dörr ut till verandan osv. Men – nu VET man var de låter bäst. Kan man inte ha dem just där så kanske man kan göra två försiktiga blyertsmärken i golvet och dra högtalarna dit när det skall finlyssnas. Oavsett så är kunskapen viktig. Sedan får man leta näst bästa eller vad som husets innevånare kan tänka sig. Inte sällan hittar man dock en plats som kan accepteras. Högtalare hamnar ju i princip aldrig mitt ute i rummet.
När det är gjort så lyssnar man efter vad som måste fixas. Här finns två generella områden.
1) bas och
2) allt annat.
Basproblem är det egentliga problemet. Oavsett rum, möbering, akustiktavlor på väggar osv så är basproblem nödvändiga att åtgärda strukturellt. I rutinen med att placera högtalare ingår såklart att försöka få basen under kontroll.
”Allt annat” är den lätta biten. Ofta överdriver man oron för att man har fönster i lyssningsrummet, ett snedtak eller en öppning ut mot köket. Jämfört med basbekymmer är dessa lätta att jobba med. Klappeko och förstareflexer ofta i skön förening kan tämjas ganska enkelt och inte alls kostsamt. Tänk på din mormor i ett övermöblerat vardagsrum med gardiner, mattor, krukväxter osv. Där finns inget klappeko ...
Bor du däremot i ett modernt sterilt hem som liknar en katolsk klosterkyrka på insidan -”vi gillar heminredning” - (och jag undrar alltid varför man då inte har någon inredning ...) så *behöver* du ju någon form av akustikreglering eftersom modet förstör såväl konversation vid middagsbord som lyssning på Hifi. Men, det är lätta saker att komma tillrätta med och det finns en uppsjö av modeller, färger, foton, skulpturala skapelser osv för att passa även de kräsna.
Summa summarum:
Om man FÖRST ställer högtalarna rätt så minskar förmodligen behovet av att förstöra ljudet med DSP eller släppa in snickarna som utefter mätningar på enbart rumsstorlek och mått sätter upp en tänkt bra akustikmiljö.
Tanken att akustikreglering alltid är ”rätt” leder ofelbart till en massa konstigheter. Många av de som säljer dessa jobbar med studio eller handeln. De kör nedpendlade tak t ex (köp aldrig aldrig ett nedpendlat tak, vi har rivit ett flertal efter att de dödat liv och dynamik och diskanter brunnit osv ...) Hifi är ett helt annat case.
Om du fullständigt älskar DSP så låt mig justera in högtalarna först. Sedan kan din DSP jobba med 5% av kapaciteten i stället för typ 70%. Och ju mindre du vrängt i det digitala, ju bättre kommer det låta. Bäst – alltid – helt utan DSP, bas, diskant, EQ, balans osv.
.
mvh
Ingemar "Sladd" Carlsson
.
Ordförande i föreningen "vi som hatar subwoofers" (om du inte kör bio - då behövs de!)
