Jag läste en blog från den svenska Hifi-världen nyligen. Ibland höjer man på ögonbrynen en smula. Det hela gick ut dels på att Hifi har blivit löjligt dyr. Martens nya superhögtalare för 10 miljoner och vinylspelare på hundratals kilo med ofantliga prislappar. Dessa lät ju då inte bättre bara för att de var dyra. Eller hade diamant som material i vissa element. När skribenten tänkte efter var allt bättre förr. Och ett system där ett kabelbyte inte skulle löna sig särskilt mycket ljudmässigt var att föredra. (alltså ett system med så mycket egenljud att bättre kablar inte ger bättre resultat). Skribenten ondgjorde sig dessutom över t ex Transparentkablar med en ful groda på (Opus Magnum för 1,4 miljoner paret) och ganska förvånande ett par QLN Reference 9 som endast var ett par små enkla 3-vägare med prislapp på förvånansvärda en halv miljon. Hans kompanjon berättade om en ny butik där de skulle hjälpa till med allt. Ville man ha Vintage så löste de det. Ville man ha smått så fixade de det. Ville man ha modernt ... så löste det det. Ja, ni fattar. I sann populistisk anda påstod man också att det endast spelades "tillrättalagd mässmusik" i rum med dyra anläggningar. Bra killar, ni är på rätt sida verkligheten, nu kommer alla AC-DC-fans rusande till just Er nya butik. Det kommer ju bli ... lönande...

 Det finns ju en del klokskap i tankarna. Högtalare för 5, 10, 15 miljoner ... den marknaden måste vara oerhört liten. Men tydligen nog lönsam och lukrativ för att tillverka och ställa ut på vad som torde vara världens kostsammaste Hifimässa. Jag har såklart också funderat på att "hatten flugit av" när det gäller priser på High End. Men i någon mening måste ju detta vara självsanerande. Hificonsult har inte råd att köpa in ett par Marten för 10 miljoner till kund. Alltså står dom inte här. Alltså är inte det vad jag jobbar med. Inte heller har jag kunder som är sugna påpeka den typen av Hifi-investering. För vad driver man ett par sådana med? Ingen budgetelektronik säkerligen utan förmodligen något liknande det de stora Marten demas med, alltså elektronik i häradet 5-10 miljoner.

Men .. det kommer såklart ett "men". De som tillverkar dessa högkostnadsprojekt lyckas antingen eftersom de låter bättre än något annat (alternativt lyckas marknadsföra dem som något som låter bättre än något annat) ... eller ... så försvinner de efter något år in i tystnaden då de inte höll måttet på vare sig ljudkvaliteten eller marknadsföringen därav. Det mesta av detta sker i Asien där pengarna finns idag.

Finns det någon baksida av detta egentligen? Jag har svårt att se det. En del av de som tillverkar dessa superprodukter tar fram nya tekniker för resonanskontroll, elementmaterial och konstruktionsfilosofi. Dessa företag måste ju ha en långsiktig vision, något att sträva emot. Lyckas de ta sig vidare kommer ny utmaning, nå längre, vidare ... I det sammanhanget skall jag nämna ett företag. Rockport Technologies från Maine i USA. De visade en ny högtalare i Munchen för långt över en miljon kronor paret. Men sättet de gör högtalaren på är nytt, resonanskontrollen helt ny, elementen från framkant av hur man tillverkar osv. De har modeller som är billigare och de har modeller som är dyrare. Men de har ingen modell som är liten eller som känns "överkomlig" vid första anblicken. Rockport har en agenda, ett tänk, en vision framåt, en guideline för alla sina ansträngningar. De kommer förmodligen överleva.

Om vi går till en annan aktör, svenska QLN så blir kritik av den nästan löjeväckande. Ett par QLN REF 9 låter som en miljon. Har en ganska enkel låda. Med Q-board, något man var först med för många år sedan (80-tal). Att kritisera  högtalaren som många pratade om som ett av mässans bästa ljud i Munchen inklusive flera av de stora drakarna som bevakade mässan ger en enkel smak av sura rönnbär. Storheten med QLN:s nuvarande sortiment är ett know how i form av Mats Andersen som är stort som ett litet universum. Parat med ett extremt tålmodigt sökande efter den uppsättning element, delningsfilter, lådvolymer osv i all oändlighet som leder fram till något som de flesta kallar "magi". Datorsimulering och mätningar gör alla, det ger i sig inga enastående konstruktioner. En högtalare som inte hörs, som försvinner ur scenariot framför lyssnaren och en homogenitet som är bättre än Rockport och de andra oavsett antal miljoner på prislappen. Lägg till att det finns ett tydligt släktskap i ljudet i modellerna nedåt. QLN Signature må vara en lillebror men med skyhög upplösning i allt det homogena, Prestige 5 låter som en nedskalad Reference 9 och presterar också som dubbla prislappen. Minsta golvaren Prestige 3 följer samma schema, låter dubbelt så stor som den ser ut och prislappen är låg i förhållande till ljudkvalitet, den har ju blivit nästan en legend under sin egen livstid.

Bara någon från de djupaste skogarna av hembränt parat med DIY-ambitioner av världsmästartyp kan kalla en REF 9 för en enkel liten 3-vägare.

När det gäller priser på hobbys i allmänhet och Hifi i synnerhet är det alltså dags att prata om ... SEGLING.

En Hallberg Rassy på 40 - 70 fot går lös på någonstans mellan 25 och 50 miljoner kronor. Lite beroende på utrustning och vald rigg. Vem köper en sådan? Vem har råd? Och skall vi ondgöra oss över prisnivån?

Nej, inte direkt. Många har råd även i europa men framförallt: att det finns båtar för hur mycket pengar som helst förtar ju inte lyckan med att vara på havet. Lyckan med att segla. I en Optimistjolle en solig dag med ungarna, i en Drakbåt, en gammal P28:a, i en Maxi 33 förtöjd för natten syd om koster i naturhamn med gasen väsande under det sjudande teet och fågellivets röster i avtagande. Eller så pustar du ut i Marstrand med en alkoholfri pilsner efter ett kappseglingsrace med bärplansbåt, det senaste high tech inom segelbåtssporten med båtar som svävar med skrovet ovan vattenytan. Se där kostsam innovation, möjligtvis inte för en familj på weekendsemester. 

Det handlar om havet. Om segling, om vatten. Precis som i vår hobby men då handlar det främst om musiken. Om den inte är främst så dör snart Hifi-intresset.

Om Hallberg Rassy och racerbåtar med bärplan inte är din grej måste du ju inte gå bakåt och tänka att det där är bara skräp och för dyrt. Tacka vet jag ... ja, vadå?

All plast och andra moderniteter, nya kölkonstruktioner, sandwichtekniker, mastmaterial och planlösningar, nä... tacka vet jag... Bra, då vet vi det. Segling och hav är det ju onekligen ändå. Men hur skall man kunna råda andra som har ett mål, en riktning, en önskan? De får väl starta en vänförening. Det var bättre förr och inte så dyrt.

En Dynaco 70, check! JBL L100. Brummelidovt! Lenco L75. Skrapeliskrap på dig också! Och visst, musik kommer det ju onekligen. En dag på sjön med Dageby t ex.

Mer om mål och långsiktighet. Jag har skrivit om det förr. Har du inget mål och ingen kompass hamnar du någon annanstans. Än vart du inte visste att du skulle... Oftast i diket.

Det gäller hur man sätter ihop en Hifi-anläggning, det gäller i Hifi-industrin och hur man konstruerar och skapar modeller och det gäller såklart hur man driver en Hifibutik. Om det huvudsakliga målet är "handla av oss oavsett vad du vill ha, de andra har inga bra prylar" så tror jag det är en tveksam väg. Genom åren har jag framförallt i text varit försiktig med att kritisera modeller och märken. Att driva en Hifimässa förhindrar liksom den typen av tyckande. Nu driver jag inte Göteborgsmässan längre och behöver inte ta hänsyn till lika många ömma tår. Men vad tjänar det till att dissa specifika märken som man själv inte säljer? Bättre att prata för den egna varan, jag tror kunderna gillar det bättre också.

När det gäller Hificonsult och långsiktiga mål började ju den resan för länge sedan. Vi beslutade oss för att bara jobba med det som är roligt. Alltså 2-kanal stereo. Allt annat tog vi bort. Bio, projektorer, lifestyle, paraboler, Tv-skärmar osv. Under resans gång har idéerna renodlats. Subwoofer är en pryl som förstör mer än den hjälper. Där är Hi Fi & Musik ute och cyklar. (Mats Meyer Lie ansåg att alla anläggningar skulle dra nytta av en subwoofer, vilket han skrev i ett vårnummer, vi skall ta den diskussionen vid tillfälle...) DSP likaså, you get some and you loose some och det du får kan oftast uppnås på andra sätt och då blir det ju bara vinn-vinn eftersom den delen du tappar försvinner helt...  Så, mindre påhängsprylar, renare signalväg men framförallt: högtalarplacering. Det är den heliga graal. Det är i princip gratis och det kan ge liten eller en förvånansvärt stor förbättring! Jag har 10 kunder i minnet där jag på rak arm kan påstå att de fått en dubbelt så bra återgivning. Utan en enda krona investerad i komponenter. Att få högtalarna att spela med rummet i stället för emot är nästan helt gratis och ger ofta mer än tjocka buntar tusenlappar på annat märke, bättre Pick Up, monoblock i stället för stereosteg osv i all oändlighet.

När det kommer till själva prylarna så ogillas skarpt alla idéer om att ha en ljus kabel till en dovt klingande förstärkare. Eller en analytisk förstärkare till en lite murrig högtalare. Det är bättre att starta om. Satsa på det ursprungliga begreppet "Hi-Fi", alltså High Fidelity vilket innebär hög trovärdighet, i detta fall gentemot själva inspelningen. Man återger. Man skapar inte. Det känns ganska surrealistiskt att vara en av mycket få som återlanserar begreppet i sin egentliga betydelse.  Så fort en förstärkare kalls för "musikalisk" så dra öronen åt dig. Sådana djur finns inte. Den är i så fall manipulerad ljudmässigt för att vara ovass, eller ha en set-up kondingar och transistorer som överdriver själva transienterna. Den kan också medvetet ha för liten nätdel så att den börjar svänga i takt med basgång eller bastrumma. Det finns många sätt att konstruera något som skapar en viss typ av ljud framför att återge inspelningen.

Neutral klang är vägen att gå. Mästare på det i kabelvärlden är Transparent. De har haft det som viktigaste guideline de senaste 30 åren. Mästare inom elektronikvärlden - om jag nu skall välja det jag jobbar med - är Vinnie Rossi, Accustic Arts, Octave och Audio Analogue. De sistnämnda lägger ett uns av softness på ljudet men egentligen inte så man märker det annat än i direkta jämförelser. Och visst, ett slutsteg som t ex det utmärkta Audio Analogue DD100 för ca 60 000kr går inte att göra utan kompromisser och valet att då mjuka upp det hela lite grann är förnuftigt.

När det gäller högtalare så blir det betydligt svårare. Högtalare är vad som påverkar ljudet mest, har störst variation i klang och utförande och frekvensutsträckning liksom olika principer i form av dipoler, rundstrålande, slutna lådor, öppna bufflar, port bakåt, framåt, nedåt, slavbas ... De skall dessutom passa i ditt rum, inte bara i butikens varför du gör klokt i att alltid låna hem eller såklart beställa ett hembesök och få högtalaren hemfraktad och inburen och injusterad för utvärdering där det räknas. Slår butikslyssning eller låna-hem med hästlängder. Våra husmärken är såklart Vienna Acoustics som vi jobbat med i mer än 15 år. QLN:s nya serie som startade runt 2014 har idag förstaplatsen. Båda dessa har liknande sätt att låta kompromisser döljas. Det är alltid bättre att välja en soft diskant framför en vass och rasslig. Ju bättre och kostsammare produkt - ju öppnare och friare låter man diskanttområdet bli. Bakom detta val ligger säkert beräkningen att den som köper en QLN P3 eller en Vienna Beethoven Baby REF, båda för runt 100 000kr, förmodligen inte har en Vinnie Rossi-förstärkare som drivning. Utan förmodligen en enklare produkt som då inte har en prestanda i det övre registret som skulle fungera ihop med de högupplösta och helt fria samt utsträckta skapelserna i en QLN REF 9 eller Viennas "The Music".  Men sträva efter det neutrala så hamnar du inte fel. En bra neutral högtalare har all bas du någonsin önskar. Om det finns på inspelningen. Reminder: återge, inte skapa.

Hificonsult har ett långsiktigt mål att ge sina kunder en makalös musikupplevelse genom neutral ofärgad utrustning. I två kanaler. Med högtalarna på rätt plats i rummet.

Det är en resa, det är ett ständigt lärande varje dag. Och som pappa brukade säga: "Den som slutar bli bättre - slutar snart vara bra".