Texten är äkta och ej smittad av chatgpt.

Hi Fi. High Fidelity. Vi rör oss inom ett område fullt av subjektivt tyckande, smak, preferenser, ekonomiska möjligheter eller omöjligheter. Samt såklart förutfattade meningar och fördomar.

I den här firman lever ett antal one-liners, ni vet av typen ”behöver du subwoofer – har du köpt för små högtalare”. (gör om, gör rätt). Den räcker ju till en egen längre text, vi lämnar det för stunden.

En annan ganska gammal vid det här laget: ”Bas är fundamentet för all musik”. Med betoning på ALL och såklart all typ av musik. Det låter helt enkelt bättre om en inspelning med en sångerska, ensam vid ett mikrofonstativ i en tom lokal – om basområdet återges korrekt. Trots att ingen ”bas” finns i framförandet. Tangerar förra punkten en del och hur en subbas kan förstöra all musik…

Alltnog, nu med ny hemsida så känns det bra att kunna lägga ut ”Sladd har ordet” igen och detta är första texten på nya sidan. Det är mindre än ett år sedan men det har hänt mycket både inom Hifivärlden och den stora världen på den tiden. En av de saker jag ägnar mig åt nuförtiden är att följa amerikansk politik. Jag gör det via Youtube och de nyhetskanaler som finns där. Om man tar bort de fånigt konstgjorda och högröstade right wing-dårarna tillika vänster-radikalerna som får svenska Vänsterpartiet att se ut som Centern… så finns där både CNN, MSNBC, CBS osv samt ett gäng högutbildade fria kanaler som politiskt verkar stå ungefär som socialdemokrater eller liberaler. I amerikansk politik högst suspekt såklart, tokradikaler osv ... Men, Trumps stollerier skapar så mycket nyhetsstoff att de förmodligen jobbar dygnet runt.

Och – mina kära Hifikamrater – när man ändå är på Youtube... Man söker på stereo och hamnar i ... helvetet.

 - 5 things you should never do to your Hifi.

(jag minns inte ens, skämskudden var i vägen)

- I thought I knew it all – here´s why I´m wrong

(kablar spelar verkligen roll! Den här Mogamin lät bäst och används i studio. Köp inget dyrare än den. Typ 150 dollar...)

- Speaker set up

(speed of sound, reflexes, time and 82 cm from any wall you are good to go)

- Speaker set up

(don´t measure, put them so you can hear the voice in the middle regardless of the distance)

- Speaker set up

(tumstock, vinkeljärn...)

- Speaker set up

(dela in rummet i fem, placera högtalaren på zon 2 och lyssnare på zon 4)

- Speaker set up

(Wilsonmetoden, förklarat av Wilson audio själva, zone of neutrality)

Och så vidare i ett vad det verkar helt oändligt flöde. Det mesta av det är ganska oanvändbart. Vilket jag – som jobbar med "speaker placement" varenda dag året om – kan avgöra. En del, t ex wilsonmetoden om än inte komplett så är den åtminstone inte fel. Liksom att dela in rum i zoner, undvika jämna multipler eller att lyssna precis i mitten av ett rum vilket mördar lägsta rumsresonansbasen till noll. Men det mesta är faktiskt endast halvbra, i bästa fall.

Om jag tar upp några saker som spelar roll.

Avstånd till väggar och tiden det tar för ljudet att studsa och nå dina öron jämfört med direktljudet. Jo, uträkningen stämmer säkert, ha helst 80 cm både från sidoväggar och bakväggen. Om reflexljudet kommer tillräckligt mycket senare än direktljudet har hjärnan lättare att bortse från det. Kommer reflexen för tidigt blir ljudet oprecist eller ”suddigt”.

Vad som är lika viktigt är basområdet. Bas sprider sig ju cirkulärt, som en sten som kastas i vatten, dvs åt alla håll. Avståndet mellan dina högtalare och väggen eller ofta basporten och väggen, skapar en förstärkning av basområdet beroende på avståndet. Flyttar du högtalaren närmare bakväggen förstärks ofta basen. Men det blir ingen bra bas och det som förstärks är sällan djupbasen. Det är rumsresonansbasen. Är det ett hörn i närheten av högtalaren blir effekten dubbel. Men inte lika. Såvida du inte symmetriskt kör högtalaren bakåt mot hörnet.

Tittar man på ett lyssningsrum/vardagsrum är det inte kubformat, typ 3x3x3 meter. Ett sådant rum skulle vara omöjligt att lyssna i om väggarna var i betong. Väggarna? Just precis, väggarnas konstruktion ... Vi behöver ta hänsyn till rummets utformning samt konstruktion av väggar och golv.

Konstruktion först. Är väggarna av betong (tänk förort, hus byggda 60-70-tal). Då kommer du få basnoder/baspeakar av kraftig typ. Ofta både 10 och 15 db upp. 3 db upplevs som en fördubbling av ljudet ... Och det är inte *en* peak. Du får en peak mellan golv och tak där ljudet får en resonans i frekvensen som överensstämmer med avståndet. En annan peak som överensstämmer med avståndet i rummets bredd. Och såklart en tredje peak i rummets längd. Detta är grundmatematik. I en modell med ett fyrkantigt utrymme ser det t ex ut såhär i ett rum som är på 5x6 meter och har 2,4 meter i takhöjd. Ett inte ovanligt mått i svenska vardagsrum.

Tom kub, inga högtalare, rent matematiskt:

Som du ser i siffrorna i vänsterkant så kan man med detta nät/mätverktyg leta fram vad som händer (rent matematiskt) vid olika frekvenser.

Matematiken för rummet och dess frekvenser är: ljudets hastighet (ca 340 m/s) delat med 6 meter är ca 57 Hz och rummets resonansfrekvens för detta är halva, alltså ca 28 Hz. Teoretiskt – och om väggarna är av betong eller tjock marmor har man en baspeak på 28 Hz samt 57 och 114, alltså dubbla frekvensen uppigenom i basområdet. Om du ställer en högtalare med bas och/eller basport som återger 28 eller 57 Hz i det mörka området kommer rummet exciteras och just den/de tonerna kommer vida överrösta de intilligande bastonerna.

Lägg till att såväl bredden på rummet får en peak och rummets höjd får också sin egen peak.

Om man tänker efter en stund så är den största ytan golv och tak. Den dominerande rumsresonansen torde ofta vara den som överensstämmer med takhöjden på 2,4 meter, vanligtvis runt 70 – 80 Hz.

Om man tänker sig rummet fyllt med gas som mörknar vid högt tryck och blir glesare vid lågt tryck som på bilden inser man att alla dessa mått skapar ett tredimensionellt mönster. Du får basmaxima – basminimum åt tre håll.

Här är några bilder på hur det kan se ut (fortfarande strikt matematiskt/teoretiskt

Högtalarna står i gränslandet till 28 Hz-peaken, likaså lyssnaren

Här är 57 Hz-peaken, hm, tar den ut 28 Hz:aren?

Sidoväggarnas baspeak i grundtonen är 34 Hz. I lyssningsposition hör du absolut noll av den frekvensen.

Takets inverkan samt sidoväggarnas vid 100Hz. I lyssningsposition är det baspeak maxima. Högtalarna klarar sig hyfsat. Men, vi har också ett minimumområde i höjdled på 100 Hz. På ca 125 cm höjd. Öronhöjd?

I lyssningsposition var 100 Hz basmax. Här i 106 Hz är det bas minimum...

I den här miljön skall vi alltså ställa en högtalare som går ned till 30 Hz. (och såklart återger allt ovanför det också) Om man bara tänker på basområdet, hur ställer man dessa högtalare i ett vardagsrum som detta på 30 m2 och 2,4 meter i takhöjd?

Ett klargörande är ju på sin plats också efter all förvirrande info ovan med de olika bilderna. De säger nästan ingenting om hur det kommer låta, läs mer om basområdet nedan. Men framförallt: vid hembesök har jag allt ovan i huvudet och det hjälper mig förstå vad som pågår. Jag mäter rosa brus, kollar lyssningsplats, alla hörnena osv för att få koll på vilka frekvenser som dominerar. Ett rums återgivning är ju en blandning av material i väggar och golv, rummets storlek, högtalarnas storlek och basförmåga, basport eller sluten, spridningskarakteristik och så alla dessa frekvenser då, som blandar sig, ibland dubblerar, ibland tar ut varandra. Det är ett levande landskap i tre dimensioner!

De flesta verkar spela sin anläggning så de har långsidorna på sidan, alltså till höger och vänster om sig. Framför sig tittar man på en av kortväggarna. I min värld är detta ett sämre alternativ. Mer om det senare. Men om man är tvungen att ha det precis så?

Vi provar med att dela rummet i fem. Då är tanken att man har högtalarna någonstans mellan 1,20 och 2,40 från kortväggen. (Zon 2) Och du sitter själv i samma position ungefär. (tanken här är att bastrycket som ju är högre ju närmare vägg du kommer även hörs på samma sätt av lyssnaren. Att sitta med huvudet mot väggen bakom lyssningspositionen ger alltså maximalt basresonansljud. Inget vidare. Dra ut hela fåtöljen eller hela soffan en halv eller hel meter, så slipper du det.) Om du själv sitter så långt ut i rummet som i zon 4 hamnar du ca 2,5 meter från respektive högtalare. Jag har själv inget emot det, innebär mycket närfältslyssning, men av ditt vardagsrum återstå ju inte så mycket yta. Här får du lyssna dig fram och höra hur långt mot väggen bakom dig du kan gå.

Så långt en smula teori. Om vi nu går till verkligheten och lägger till de två andra måtten, sida och tak, blir det fler platser som är utsatta för basmaxima. Men det blir också ganska många platser där basfrekvensen blir nästan noll. Det är ju heller inte bra ... Sitter du och lyssnar i ett av de områdena fattas information i de frekvenserna. *Samtidigt* kan ju just den placeringen vara basmaxima i en annan frekvens ...

Ingen digital signalprocessor i världen kan justera detta till att bli korrigerat.

Om vi nu går vidare till annat än basområdet, (vi kommer återvända, jag lovar). Om man ställer upp sitt system som bilden visar, med högtalarna mot en kortsida kommer sidoväggarna att vara ganska nära. Man får en ganska kraftig förstareflex som dessutom – om man har otur och mindre rum – kan bli närmare än de där jobbiga 80 centimetrarna. Vi är nu i ett annat frekvensregister. Bas återger inga reflexer. Den fyller rummet med tryck, mest mot fasta ytor och allra mest i hörn (som ju består av många fasta ytor). Mellanregister, tänk runt sångröster, gitarrer, blås, piano osv, har mer av en riktning. Ett mellanregister sprider beroende på konstruktion även snett åt sidan. Därför är det mellanregistret som skickar iväg ljudet in i väggen/skåpet/dörren på sidan där det reflekteras och når dig efter direktljudet. Rent fysiskt blir det ju svårt. Om du vill bredda ljudet och flytta isär högtalarna kommer basen dels att ändras då mellanbasen inte längre får så mycket stöd av den andra högtalaren, men du hamnar ju dessutom väldigt snart nära väggen och den basmaxima som bor där. Om du flyttar ihop högtalarna kommer du kanske undan basmaximan men mellanbasen blir då dominerande och  ljudperspektivet framför dig liknar mer mono/ljudmatta.

Om du i stället ”vänder på rummet” 90 grader och spelar långsida – långsida händer ofta följande: Du sitter närmare högtalarna eftersom de måste ut en bit från bakväggen och du själv också måste ut en bit från väggen bakom dig. Nu kan du ställa högtalarna lite längre isär, få en större ljudbild och för att det inte skall bli ett hål i mitten vinklar du in dem lite till mot lyssningspositionen.

Rent generellt så sitter de flesta för långt ifrån sina högtalare och har dem för tätt ihop. Man lyssnar väldigt mycket på rummet på det sättet. Det blir ofta en ganska platt monoliknande återgivning som är orolig och aldrig är riktigt ren och tyst. En av orsakerna till detta verkar vara att man först har haft en sejour med hembio där i princip allt regleras digitalt med många högtalare både bakom, i sida och ovanifån. Sedan skall man köra stereo och man tar bort allt utom frontarna. Som då står på tok för nära varandra. Ibland har man ju satsat allt på den heliga bilden som måste vara så STOR som möjligt vilket ger att man måste sitta långt bak och då lyssnar man mest på rummet och alla reflexer. Ytterligare några har helt extrema dukar vilket får högtalarna att stå för långt isär och i var sitt hörn för att inte hamna framför bilden/duken... Bio är ett skit.

Åter till basområdet.

Betonglägenhet är det svåraste, näst betongkällare med lågt i tak (typ gillestuga). Då kan man ganska framgångsrikt räkna ut var utrustningen skall stå. I de flesta lyssningsrum är det dock väldigt olika. Golv till exempel. Är det av betong (konstruktionen, inte parketten eller heltäckningsmattan) eller träbjälklag. Timrat eller modernt? En golvhögtalare ger ju bas åt alla håll, så även nedåt. Ett betonggolv svarar på ett sätt, ett träbjälklag på ett helt annat. Trägolvkonstruktioner tar upp basen och spelar med. Ibland upplevs det som mer bas. Och då ibland bättre. Ibland bara mer. Men i verkligheten så är det en störning och den lirar knappast i rätt fas. Dessutom: golv har ju sin egen konstruktionsmässiga resonans – och antiresonans ... Har man bekymmer med detta så är det någon form av mjuka fötter som gäller som kopplar bort basen från underlaget. Spikes är per definition ett idiotiskt hittepå som vägrar dö.  Ge mig 50 cm tjockt industrigolv likt det vi hade en gång i Alingsåsbutiken. Och en konstruktion med TRE spikes. Då är det fräckt som attan.

Åter till rummet och basområdet ... Väggarna. Vad är de gjorda av? Om huset är av tegel, sedan isolering och längst in mot rummet dubbelgips så är väggen reglad och med dubbelgips. En sådan vägg är inte så dum, den äter lite bas och står emot lite. Man stänger alltså inte in all bas i rummet så att pucklarna blir enorma. Samtidigt ... det är omöjligt att räkna på eller förutse. Man får prova. Andra rum är byggda på 70 eller 80-tal och har enkelgips. Ni vet sådana där väggar man inte kan hänga upp något i och om man knackar i väggen så ekar och dundrar det. Sådana rum kan äta bas via sina dallrande gipsskivor så att fullvuxna högtalare låter smått nasalt. Man jagar och jagar bas. Till slut köper någon stackar en subwoofer, och en till ... eller investerar i en DSP och tvingar förstärkaren att köra på så mycket basområde att den brinner. Eller så överlever den men låter i övriga register förfärligt pga ansträngningen.

Eller... (akustik och rum är kul, det kan alltid bli tvärtom) så räddar rummets väggar en till synes omöjlig ekvation med fet fullstor högtalare i rum på 15 m2 och det låter kanon.

Lösningen för dem som har enkelgips och ingen bas? Sätt en OSB-skiva samt en gips till på befintlig vägg. Blir billigare än att förstöra ljudet med subwoofrar eller DSP. Dessutom får man nya tapeter!

Mer om basområdet:

Högtalare med en sluten konstruktion är ganska sällsynta idag. Vanligast är port bakåt. Men den kan också vara nedåt. Eller framåt. Alla fyra av dessa ändrar var någonstans högtalaren står bäst.

Vi kan ju pausa där en smula och tänka efter. Om ni tar med alla dessa variabler (här har ju faktiskt bara nämnts 10-12 stycken) och funderar på Er anläggning och Ert rum och hur man skall komma till rätta med eventuella bekymmer.

Subwoofer är oftast ingen lösning. Bara pengar och mer arbete. (för att få det att fungera måste du ha två subwoofers minst av en kvalitet och inköpspris som får dig att undra varför du inte tredubblade högtalarinköpet med en gång och slapp bekymren...)

DSP ger en del, förstör en del. Och: om du beställer hem mig och vi placerar högtalarna på rätt plats så brukar behovet av DSP försvinna. Och om det kvarstår har DSP:n ett enkelt jobb att fixa resten och den ljudförstörande processen såväl digitalt som tvångsmässigt i förstärkeriet blir liten.

Efter rätt placering kan det behövas akustikreglering. Det finns och det fungerar. Men det måste vara rätt pryl på rätt ställe.

Idag ser jag många som köper akustikpaneler och absorbenter och då måste ju ljudet bli bättre typ?

Nej, det kan vara helt fel och ljudförstörande, förmodligen åtminstone pengar i havet.

Det tråkigaste fenomenet i dag är alla randiga akustikpaneler typ Bauhaus som åker upp överallt. Det kan vara snyggt men den akustiska nyttan är försumbar. Tills .. man reglar upp 5-10cm bakom (du krymper rummet en smula), fyller med lagom mycket ull och efter det sätter dessa paneler in mot rummet. DÅ har du fått något som både diffuserar och absorberar i ett hyfsat brett frekvensområde. Om du skruvar den platt rätt på väggen diffuserar och absorberar den en enda ton, typ i mitten på en piccolaflöjts tonområde.

Så ... åtgärdsordning i min högst partiska värld:

1) du tar hem någon som kan 2-kanal Hifi och har det som yrke.

2) *om* det behövs efter ettan köper man akustikhjälpmedel som en 2-kanals hifi-kille rekommenderar. (De rena akustikerna kommer dränka dig i kurvor och uträkning, hantverkare och tunga fakturor)

3) *om* du behöver digital korrigering se till att hålla dig i basområdet. I princip allt annat går att lösa med 1) och 2)